"En hund, så stor som möjligt, hvilken imponerar såväl genom rik hårbeklädnad, god proportion mellan hufud och kropp, som ock genom angenäm färg och eleganta rörelser, ock som hos hvilken varje karikatur lutande överdrift är utesluten. Dess utseende låter mera sluta till brukbarhet och förstånd än åtskilliga andra, modet blott tjänande rasers. Lynnet är lifligt, hvarken för eldigt eller häftigt, ej heller dåligt och alls icke lömskt. Klokhet, tillgifvenhet och vaksamhet måste göra denna hund lika väl till en trogen vän och kamrat för människan, som till en energisk beskyddare av hennes lif och gods, liksom äfven hans rörlighet och uthållighet, förbundna med en vacker kropp och ett rikt hårlag, som gifver den största motståndskraft mot yttre inflytande, stämpla honom till en användbar ledsagare i vatten, till fots och till häst".
Rasbeskrivning från 1895URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Vakt-, sällskaps- och familjehund

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 2, sektion 2.2

---

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Mot slutet av 1830- och början av 1840 -talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svart-vit newfoundlandstik med en sk "barry-hane" från klosterhärbärget Grosser St. Bernhard. Senare användes även en pyrenéisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen. De första hundar som verkligen kallades för Leonberger föddes 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egenskaperna hos de raser de här- stammade från. Redan en kort tid därefter dom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler.

Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg företrädelsevis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade.

Under de båda världskrigen och i efterkrigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt. Idag är Leonberger en utmärkt familjehund, som uppfyller alla krav dagens moderna liv kan ställa på den.

HELHETSINTRYCK:

I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde skall Leonberger vara en mycket stor, kraftig och muskulös, men samtidigt elegant hund.

Rasen kännetecknas av en harmonisk kroppsbyggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden ska vara imponerande och kraftfull.

MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Mankhöjd/kroppslängd: 9:10. Bröstdjupet skall motsvara ca 50% av mankhöjden.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Som familjehund under dagens boende och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad barnvänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer.

Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt:

• Självsäkerhet och suverän oberördhet,
• Måttligt temperament (har även leklust),
• Bredvillighet att underordna sig,
• god inlärningsförmåga och uppmärksamhet,
• opåverkad av ljud.

HUVUD:

Huvudet skall som helhet vara mer djupt än brett och snarare långsträckt än kompakt. Förhållandet skall vara ca 1:1 mellan nosparti och skalle. Huden på huvudet skall genomgående vara stram, utan pannrynkor.

Skallparti:
I profil och framifrån sett skall skallen vara föga välvd. Skallens grovlek skall vara i proportion till rygg och extremiteter; den får dock inte vara tung.

Bredden vid skallens bakre del skall inte vara påtagligt större än vid ögonen.

Stop:
Stopet skall vara tydligt markerat men måttligt sluttande.

Nostryffel:
Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti:
Nospartiet skall vara ganska långt. Det skall inte vara spetsigt. Nosryggen skall vara jämnbred. Den skall inte vara konkav utan hellre lätt välvd (sk ramsnos).

Läppar:
Läpparna skall vara strama, svarta och med slutna mungipor.

Käkar/ tänder:
Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett. (Avsaknad av M3 tolereras.) Tångbett är tillåtet. Det skall inte finnas någon "insnörning" i underkäken vid hörntänderna

Kinder:
Kinderna skall endast vara svagt markerade.

Ögon:
Ögonen skall vara ljus- till mörkbruna, ju mörkare desto bättre. De skall vara medelstora och ovala. De skall varken vara djupt liggande eller utstående. De skall ej heller vara för tätt eller för brett placerade. Ögonlocken skall inte synas. Den synliga ögonslemhinnan skall inte vara röd.

Öron:
Öronen skall vara ansatta högt men ej för långt bak. De skall vara hängande, medelstora, åtliggande och fylliga.
Se bild »

HALS:

Halsen skall mjuk övergå i manken. Halsen skall hellre vara lång än kort. Den får inte ha lös hud eller hakpåse.

KROPP:

 Manke:
Manken skall vara markerad, i synnerhet hos hanhunden.

Rygg:
Ryggen skall vara stram, plan och bred.

Ländparti:
Länden skall vara bred, kraftig och välmusklad.

Kors:
Korset skall vara brett, ganska långt och mjukt avrundat med en flytande övergång i svansansättningen. Hunden får absolut inte vara överbyggd.

Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara bred, djup och nå minst till armbågen. Den skall inte vara tunnformad utan snarare oval.

Underlinje:
Buken skall endast vara lätt uppdragen.

Svans:
Svansen skall vara rikligt behårad. I stående skall svansen hänga rakt ner. I rörelse skall den endast vara lätt uppåtböjd och helst inte bäras över rygglinjen.

EXTREMITETER:

Dessa skall vara mycket kraftiga, i synnerhet hos hanhunden.

FRAMSTÄLL:

Frambenen skall vara raka. De skall vara partiellt ställda, inte marktrånga